Jag är så nervös att jag nästan vill gråta på grund av onsdag kväll. Då avgörs Tidskriftspriset där jag är nominerad som �rets genombrott. Jag vet inte vad jag är mest rädd för, att jag ska förlora och bli jättebesviken eller att jag ska vinna och stå och skaka på scenen. Eller, ja, det sistnämnda ser jag väl mer på med skräckblandad förtjusning..

Hur som helst är jag otroligt smickrad för att över huvud taget vara nominerad till det här fina, fina priset. Lilla jag liksom? Vad hände? Eftersom jag fÃ¥tt flera nya läsare efter det att nomineringen blev offentlig tänkte jag i alla fall berätta lite mer om mitt ”genombrott” sÃ¥här dagarna innan den stora galan. Voila – sÃ¥ här gick det till när Egoboost Magazine blev till.

December 2010

Isabella skriver på sin blogg att hon tänker starta en tidning. Då jobbade jag på Veckorevyns webb och hade precis avslutat en journalistikkurs som gett mig blodad tand att skriva lite frilansjobb vid sidan av. Dessutom hade jag träffat Bella några gånger tidigare på grund av jobbet och jag kände på mig att det var något kul hon hade på gång. På vinst och förlust mejlar jag Bella och anmäler mig som frivillig frilansare till hennes nya projekt. Hon svarar och ber om ett möte. På restaurangen Buco Nero får jag frågan om jag ville hjälpa henne att starta tidningen. Mitt svar kan ni nog lista ut själva.

En bild från när jag var helt ny i Veckisgänget. Känner ni igen mig?

Februari 2011

Den 21 februari 2011 var min första dag på jobbet. Jag minns att Bella och jag möttes på förlaget i Gamla stan. Båda var fulla förväntan men utan en aning om hur man startar en tidning. I vilken ände skulle vi börja? Vi var nog rätt handfallna båda två till en början men fann oss snabbt och började skissa på en sidplan till första numret. Jag kommer ihåg att jag ritade hela för hand, haha. Innan vi gick hem för dagen hade vi kommit överens om avdelningar, sidplan, kontaktat frilansare och efterlyst praktikanter. Det kom in så galet många ansökningar att det tog mig tre hela arbetsdagar att sortera alla. Sex personer fick komma på intervju och två av dem var Cissi och Hanna som jag jobbar med i dag.

Jag och Bella allra första dagen. ��åååååh, nostalgi!!!

Mars 2011

Vi börjar skriva på nummer 1 och sätter deadlines. Allt med tryckeri, layout och utgivning över huvud taget var helt nytt för mig så att hitta personer som kunde berätta för mig var ett stort arbete i sig. Jag ställde många dumma, men nödvändiga frågor och lärde mig en massa. Den här månaden fick jag också veta att jag skulle bli tvungen att genomgå en operation på grund av min Chrons (läs mer om det här). Eftersom det var så illa med min mage fick jag bara äta flytande föda fram till operationen som inte var förrän i maj. En extra utmaning som inte kom så lägligt.

Vi kom på att vi kunde göra sidplanerna på datorn, haha..

April 2011

I april får vi första numret till redaktionen. Jag är såklart väldigt glad över detta men i och med att jag var så sjuk och undernärd (eftersom jag inte fick äta annat än flytande föda) kände jag mest att nummer 1 framkallade en himla massa oro och stress. �n i dag har jag lite svårt att bläddra i första numret. Sjukt va? Vi fick i alla fall en massa bra medial uppmärksamhet och god respons från läsare och samarbetspartners, så jag känner verkligen att vi gjorde ett bra jobb.

Dagen då nummer 1 kom till redaktionen.

Maj 2011

Vi hade en efterlängtad releasefest för att fira att tidningen äntligen var ute i butik! Jag kom över min scenskräck genom att tvinga mig själv upp pÃ¥ scen för att prata lite kort om tidningen och det var sÃ¥ himla mycket härligt folk där. Har aldrig fÃ¥tt sÃ¥ mÃ¥nga grattis pÃ¥ en och samma dag, bättre än en födelsedag! Ã?ven om allt gick strÃ¥lande pÃ¥ jobbet var det kämpigt privat eftersom jag var sÃ¥ sjuk. Jag var pinnsmal och den 21 maj var jag tvungen att ta tvÃ¥ veckor ”ledigt” frÃ¥n jobbet för att opereras. Det var det värsta jag nÃ¥gonsin gÃ¥tt igenom, bÃ¥de psykiskt och fysiskt. Jag fick en bukhinneinflammation efterÃ¥t vilket gjorde att jag hade sÃ¥ jävla ont. Dessutom fick jag tillbaka mina panikÃ¥ngestattacker i sjukhussängen vilket sÃ¥klart var otroligt pÃ¥frestande när man känner sig ensam och liten pÃ¥ ett stort, stort sjukhus. SOM TUR Ã?R vände det efter en vecka och när jag kom hem kunde jag börja ta tag i jobbet hemifrÃ¥n. Och det bästa av allt – jag fick äta vanlig mat igen! Konstaterade i dag att jag gÃ¥tt upp 10 kilo efter min operation. Ett friskhetstecken. Seger!

Kvällen innan operationen som inte fick stoppa mig.

Juni 2011

Jag är tillbaka på jobbet och är så himla himla glad för det. Vi sammanställer nummer 2 och sätter planeringen för nummer 3. Bella, Cissi och Yrsa tar semester hela sommaren så det är bara Cissi och jag kvar på kontoret. Efter jobbtid belönar vi oss med härliga afterworks och trevliga event. Minns den här månaden som väldigt, väldigt bra. Den stora utmaningen den här månaden var att vi var tvungna att korra nummer 2 helt själva.

Jag och Cissi firade midsommar på kontoret, haha.

Juli 2011

Lagom till juli hade vi lyckats jobba in så pass mycket att vi kunde ta en välförtjänt SEMESTER! Jag passade på att utnyttja månaden som rehabperiod och hängde mycket med familj och nära vänner.

Grillmys i RÃ¥lis.

Augusti 2011

Tillbaka på jobbet! Hela gänget är peppat efter semestern så det känns bara roligt att dra igång igen. Bella och jag beslutar oss för att ge ut tidningen på månadsbasis istället och sänka sidantalet något. När vi jobbar på nummer 3 hittar vi en allt bättre form och det känns som att vi äntligen spikat vår profil. Vi sätter ledorden karriär, utbildning och självkänsla och bestämmer oss för att allt i tidningen ska kretsa kring det. Inget annat!

Vårt Kungsholmen gjorde ett väldigt fint personporträtt med mig.

September 2011

Nummer 3 kommer ut och det känns som att allt äntligen faller pÃ¥ plats. Helt plötsligt inser vi att vi har skapat en fungerande redaktion med reportrar, fasta frilansare, kontorsrutiner och deadlines. Vad hände? Vi väcker intressant debatt med jobbet ”Feminist 2.0″ och blir bästsäljare pÃ¥ PressbyrÃ¥n. Vi börjar ocksÃ¥ undra varför det ska vara sÃ¥ svÃ¥rt att komma in hos Tidsam om man inte har ett stort förlag i ryggen…

Typisk syn en deadlinedag. Korrläsning deluxe!

Oktober 2011

Vi hyllar våra läsare genom att bjuda på höstfest. Kul att träffa de som är en så stor del i att vi kan fortsätta göra tidningen! Nu hoppas vi på att kunna ordna fester i andra städer än Stockholm eftersom bara en bråkdel av våra läsare finns här. Jag knåpar ihop den provisoriska infosidan egoboostmagazine.se och vi sätter planer för resten av året och början av nästa. Vi har ju bara börjat!

Trots en jäkla resa med min djävulsmage och en hel del oro och stress kan jag skriva under på att det här är mitt bästa år hittills. Jag har lärt mig så mycket, både om tidningsbranschen och om mig själv, och jag har fått möta så fantastiska människor. Bland annat mina kollegor som inte bara är jobbkompisar utan även blivit privata vänner. Jag är så glad att jag har dem och att vi kan göra det här tillsammans!